-
Sök!
-
Nya inlägg:
- PAUS
- IDAG SKULLE HAN FYLLT 100 ÅR!
- THIS AMERICAN LIFE
- FRANCIS AND THE LIGHTS
- GLENN MILLER CAFÉ
- SNAPSHOTS FRÅN VÅRSALONGEN 2010
- ”BERGSPRÄNGARDÖTTRAR” / RIKSTEATERN
- SOM SAGT, NU SMÄLLER DET…TEMPO DOKUMENTÄRFESTIVAL STARTAR IDAG!
- ”ÅNGRARNA” – THE MOVIE / PREMIÄRVISNING IKVÄLL!
- 8 MARS = INTERNATIONELLA KVINNODAGEN = KULTURRÅDET PRESENTERAR 100 ÅR AV JÄMSTÄLLDHETSARBETE
-
Länkar
PAUS
Publicerat i Uncategorized
IDAG SKULLE HAN FYLLT 100 ÅR!
Akira Kurosawa alltså.
Den japanske regissören räknas till de riktigt stora inom film under 1900-talet och är antagligen mest känd för De sju samurajerna. Dock var Kurosawa större i väst än hemma i Japan där man tyckte att han var för amerikaniserad.
SVT firar Kurosawa genom att visa hans filmer. Nästa gång blir nu på torsdag:
Svt2 kl.22:45 Kurosawa 100 år:
Den vilda flykten
Japansk långfilm från 1958.
(Kakushi toride no san-akunin) Tiden är 1500-tal och platsen är Japan. Prinsessan Yikihime är tillsammans med generalen Rokurota Makabe på flykt undan fiender som vill åt det guld hon har med sig. Längs med vägen träffar de två bönder som de lyckas övertala att hjälpa dem i utbyte mot rikliga belöningar om de kommer fram till sin destination i säkerhet. Regi: Akira Kurosawa. I rollerna: Toshiro Mifune, Misa Uehara, Minoru Chiaki m.fl.
Publicerat i TV
THIS AMERICAN LIFE
Inom loppet av drygt en månad har två källor oberoende av varandra promotat detta amerikanska radioprogram. Jag tänker att det är dags att kolla upp… Ja, ni med!
http://www.thisamericanlife.org/
Eller lyssna på det senaste programmet här:
#402. Save the day
Stories about one person single-handedly taking charge of a situation gone wrong – including one man’s mission to rescue two kids who were kidnapped by alleged murderers and taken to Mexico, and another about a professor’s mission to keep the educators of a liberal arts college from extinction.
FRANCIS AND THE LIGHTS
New York- baserade Francis and the lights gör slick soul för 2010-talet. Videon här nedan skall vi inte ens tala om; nog det snyggaste jag sett!
Publicerat i Mode, Musik/Konsert
Märkt Francis and the lights, New soul, New York, The top
”BERGSPRÄNGARDÖTTRAR” / RIKSTEATERN
Mia har fått infektion i näsan av sin oäkta näsring och skriver en anhållan om att få upp en äkta silverring som finns bland hennes privata tillhörigheter. Hon får avslag. Mia skriver anhållan tre gånger om att få köpa in en dildo för att kunna tillfredställa sig själv. Avslag, avslag, avslag. Mia sitter inne på grund av narkotikabrott.
Rosanna är utvisad från Sverige och Europa på livstid efter att hon har avtjänat sina sju år för narkotikabrott i landet. Hennes son Gabriel har inte setts till på flera dygn men åt detta kan inte Rosanna göra någonting från sin cell.
Angelika har ett tryck över bröstet. Hon har blivit sexuellt utnyttjad sedan hon var barn. Psykologen rekommenderar henne att söka hjälp när hon muckat och skriver ut sömntabletter så länge. Angelika avtjänar straff för dråpförsök.
Helena är finländskt romsk. Frågan är vilket fängelse som begränsar henne mest? Det hon sitter i för misshandel och förskingring eller det som väntar henne när hon kommer ut i form av samhällets fördomar.
Lo Kauppi följer med pjäsen Bergsprängardöttrar upp den självbiografiska Bergsprängardottern som exploderade med berättelser från svenska kvinnliga interner. Kauppi vill skapa debatt kring brott och straff. Tesen? Man blir inte rehabiliterad i fängelset, det är inte vård man får; tvärtom reduceras man till en ickemedborgare med minimalt inflytande över ”vardagen”. Hur löjlig är inte människans försök till att organisera och kategorisera. Hur obehagligt är det inte med maktfördelning och auktoritära system. Vidare, vad händer med barnen till intagna när de placeras i fosterfamiljer? Reproducerar inte bara samhället sina svarta får i en cirkulär cykel?
Bergsprängardöttrar är väl balanserad teater. Regissören- och manusförfattaren Kauppi tippar aldrig över mot det sentimentala utan lyckas med fingertoppskänsla bygga upp en massiv boll av frustration som kastas mot publiken från scenen.
Om jag skall peka på brister så är pjäsens tempo inte direkt dynamiskt. Men å andra sidan så förstärker detta känslan av att sitta fast och då är det för kontexten inte nödvändigtvis något dåligt.
Scenografin (Kauppis) i form av ett gigantiskt arkivskåp som internerna är fastkedjade vid med säkerhetslinor är om inte övertydlig; funktionell. Mer affekt genereras av ljud- och ljussättningen.
Mycket bra skådespel av samtliga inblandade ; Sara Turpin, Anette Bjärlestam, Pamela Cortés Bruna och Miina Turunen från Finland (som normalt sett inte talar svenska!) och Figge Norling.
Pjäsen hade premiär igår på Södra teatern och spelar där även ikväll och på fredag innan den drar ut på turné. Försök verkligen att se den!
Läs mer om pjäsen på dn.se.














